usch fy fan, känner hur dagarna bara rinner iväg och snart står ja där med väskorna under handen och ska säga hej då till min hemstad, usch känns inte kul alls.. tänk så mycke som man egentligen lämnar, Familjen, vänner, stan i sig. Jag har bott i katrineholm sen ja föddes, är uppvuxen här, har mina rötter här men vad hjälper de när man siktar mot bra mål här i livet. jag har egentligen inte fattat att ja verkligen ska flytta och börja plugga till lärare. Det har liksom inte gått in i skallen, de va när ja va i linköping över dan i fredags som ja klart för mig att nu gäller de, nu finns det ingen återvändo, jag har själv valt de här, men ja kan ändå inte förstå det på nåt sätt. Det är sjukt egentligen. Allt har gått så himla fort, nyss började ja på gymnasiet känns det som men nu har ja tagit studenten och ska flytta hemifrån och börja i en ny skola med nya kompisar. Usch känner hur hjärtat skriker neeeeeeej ja vill inteeeeee. Kommer gråta floder på fredag nästa vecka.. när ja ser hur meter blir till mil. och ja ser hur Katrineholm försvinner bakom mig :( Men de är klart ja åker ju HEM och hälsar på över nån helg då och då <3 
Många är tankarna i mitt huvud, hur ska det gå? kommer ja hitta rätt? kommer ja komma i tid? kommer ja få några kompisar? Eller kommer det bli som mina tidigare skolår? kommer ja klara av att bo ensam? kan sitta och rabbla hur mycke som helst, allt bara far omkring i huvudet :( Påfrestningarna är stora vill ja lova. Kommer bli tungt att BEHÖVA säga orden hej då :( det finns liksom inte på kartan ens en gång.. 
Tur att jag har min bästa vän som finns vid min sida hela tiden, även när jag flyttar hoppas ja, Tack <3
Det kommer bli tufft att lämna henne också, men ja måste försöka fixa de på nåt sätt. hur det nu ska gå det kan man ju undra. Jag är inte hel utan dig vid min sida<3

Nej dags att fortsätta umgås med Becca <3



Min vän för all framtid <3